Stanley*

Oh yes!

Idag är det på pricken ett år sen jag opererade ryggen, o jag minns allt som om det var igår. Jag satt med pappa o pratade om det imorse vid frukostbordet, förstår inte hur jag orkade ta mig igenom allt som krävdes.. Men det var min stora hemlängtan som gjorde att jag orkade. O ryggen har hållt, alla skruvar o plattor sitter där de ska, nu så här ett år efter. O det skall de fortsätta göra.

Har en liten "rolig" anekdot att dela med mig av från sjukhuset.. Efter att ha opererats nio timmar så kommer pappa ner till uppvaket för att hälsa på o jag vaknar av att han säger "nej, sluta, operationen tog NIO TIMMAR!!!", pappa var något irriterad xD Kommer inte ihåg det själv, men jag hade tydligen sagt att "pappa, gud vad fort det gick...". Nu i efterhand så kom jag på att jag syftade på att de långa o jobbiga två åren som jag behövde vänta på att få opereras inte kändes så långa när jag väl vaknade efter att operationen var över.. Men som sagt, var ju rätt nerdrogad då så jag sa väl en hel del saker som inte innehöll nån logisk innebörd haha.