En liten inflikning

Tjohej, jag tänkte komma med ett litet mellaninlägg innan bildbomber o så vidare i den stilen ni vet!

Som den stora musik - o TOTO - älskare jag är så spenderade jag i princip hela gårdagskvällen med att lyssna på delar ur TOTOs stora o breda diskografi, inte bara för att jag gör det annars, utan för att det igår var 19 år sedan bandets original o legendariska trummis, Jeff Porcaro tragiskt gick bort. Det slog mig hur Jeffs trumspel utvecklades från de första albumen till, exempelvis, Isolation som kom ut 1984. Det var lite jazzigt i början (jämför KISS förste trummis Peter Criss' förmåga att inte kunna spela riktig rock n roll) o blev sedan lite mer hård o mer progressiv. Det är rätt vanligt att främst rock/soft rock band går från en ganska så enformig stil till att bli mer lättpåverkade ju längre fram de kommer i karriären.
Dock så har ju TOTO alltid varit mycket breda musikaliskt, o när man går från platta till platta så kan man faktiskt inte tro att man lyssnar på ett o samma band! Det är få band som besitter den talangen, men de som väl gör det vågar sticka ut o vägrar gå mainstream o/eller via den säkra o trygga stilen som många andra gör (*host* Metallica, AC/DC mfl *host*)

O just därför ska ni få lyssna till fem olika låtar som skiljer sig totalt från varandra, sticker ut på sina egna små vis o som utklassar de rent utsagt skitlåtar ni hör på radio som erm, ursäkta, In the club, Popular, o er, ursäkta, hörde jag Kärlekens tunga o Mikrofonkåt!? :D

1. Manuela Run - från debutalbumet TOTO, 1978.

 

2. Mr. Friendly - från femte albumet Isolation, 1984.



3. Home Of The Brave - från sjunde (yes, indeed) albumet The Seventh One, 1988.



4. The Other Side - från åttonde albumet Kingdom Of Desire, 1992.



5. King Of The World - från tolfte albumet Falling In Between, 2006.



That was all, good ears, people! :D

Kommentarer
Postat av: Tobias Nietula

NICE!! Alla mainstream låtar som femåriga flickor lyssnar på kan ju spolas ner till helvetet! :DDDD Schyssta låtar du valde också!



O slutligen vill jag ge all heder o respekt åt Jeff Porcaro. Alltid är det de goda som får lämna livet först..

2011-08-07 @ 00:54:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0